normal
Text 520615, v1 - Inmatad av Meokabra
Spökhistorierna
En period på 1700-talet bodde det en engelsk minister vid namn Guy Dickens i det Schlefflerska palatset. Så här beskrevs han av C.G.Tessin, arkitektens son: En liten fyrkantig man, med huvudet mellan axlarna, stinna ögon, uppblåsta kinder och tjocka läppar hopbakade av hemsk galla, sura vätskor och jäsande blod. Hans familj fick inte heller någon smickrande beskrivning: Dess fru grov i lynne och åthävor,, dess söner gathundstyranner, dem de lockade in i huset och övade sig att halshugga. Denna skildring kan ha bidragit till husets kusliga rykte, men historierna som ledde till att det fick namnet Spökslottet uppkom först på 1800-talet.
Det sades attt det fanns stora under jordiska valv under huset, valv som innehöll inmurade människor samt stora skatter i silver och guld. Detta skrev uppsalaprofessorn Vilhelm Erik Svedelius, som i sin ungdom hade arbetat som informatör åt familjen Lorich; dåvarande ägare av Spöksslottet.
Det fanns historier om att byggmästaren H.P. Schleffler går igen. Om honom berättades det att han visade sig i förd svepning och spred liklukt i huset. Ibland var han osynlig och slog sönder speglar, bultade i tak och väggaroch blåste ut ljus.
En pastor vid man Humble tillkallades för att läsa andar ur huset. Han lyckades dock inte så bra, han blev kastad ut genom fönstret och bröt ena benet.
Det sades även att lusthuset invändigt var bemålat med djävulsbilder och -även det- hemsökt. En märklig detalj är att lusthusets fönster idag är igenspikade.
Ytterligare en person som har blivit förknippad med slottets spökerier, är handelsmannen Jakob von Balthazar Knigge. Om honom sägs det att han en natt blev bortförd av en svart vagn, dragen av svarta hästar. Kusken var behornad och hade svans. Det slog gnistor om vagnen när den körde iväg, och Balthazar kom aldrig tillbaka. det sades att det var djävulen själv som fört bort honom, och sedan dess blev nu tog fan Kniggen ett talesätt i stockholm.
Detta är en sida från webbplatsen PARANORMAL.SE.
Spökslottet, eller egentligen Schlefflerska palatset, byggdes 1699-1701. Arkitekten är okänd, men byggmästare var Hans Petter Schleffler. Från början bestod spökslottet av fyra byggnader varav två var ekonomibyggnader, de andra två en lustgård och ett slott, samt en trädgård. Idag är båda byggnaderna nedrivna, ett av dem har ersatts av en universitetetsbyggnad, då den delen av tomten donerades till universitetet (1882). Idag innehåller den byggnaden bland annat geologiska institutionen.
Även resten av spökslottet har donerats till Stockholms universitet, och används idag som konferenshus. Tidigare var det en privat byggnad.
Lite arkitektur
Ett järnstaket skiljer huvudbyggnadens förgård från gatan. högst upp på grinden står initialerna HPS (efter byggmästaren Hans Petter Schleffler) skrivna i sirligt smidesverk. Huset har byggts om två gånger (1875 och 1956-73) och restaurerats en gång (1926).
Entren består av en skulpterad port och glasade mellan dörrar, som leder intill entréhallen. En dubbeltrappa av kalksten leder till husets övre våningar. I inredningen kan man bl.a. märka blåvita 1700-tals kakelugnar, samt en stor konstsamling.
Lusthusets fönster är numera igenspikade av okänd anledning.
normal
Text 520617, v1 - Inmatad av Meokabra
Källor : Sydvästra vasastaden byggnadsinventering (stockholms stads museum)
Spökslottet, restaurering av en malmgård. (stockholm stads museum)
Stocccccckholms spökhus, och andra ruskiga ställen (Stig Linnell)
normal
Text 520619, v1 - Inmatad av Melle
På Drottninggatan 116 ligger ett slott, byggt 1669-1701. Slottet ( som egentligen är ett palats, då det inte har något försvarssystem ) sägs ha varit hemsökt sedan 1800-talet. Idag tror man att spökhistorierna har sitt ursprung i reaktioner över den mystiska stengrav som låg i trädgården. Graven hade under 1800-talets början rasat in, och därunder kunde man skymta ett skelett. I och med detta satte de första ryktena om spöken igång, därav namnet spökslottet.
